Upp, ner, upp, ner, upp, ner... Är så jävla trött på det nu.
Säkert p-pillren. Fan. Jag kan inte låta bli att tänka på hur det kommer gå. Kommer det hålla? Hur kommer jag bli om det inte håller? Kommer jag klara mig ens? Hur kommer jag reagera om det blir någon annan än jag? Kommer jag inte kunna gå vidare, kommer det vara lättare för honom? Jag vet att ajg inte borde tänka såhär, har ingen anledning till det heller. Men jag kan inte låta bli hur mycket jag än försöker. Fan. Nu har jag skrivit av mig lite i alla fall. Damn, jag orkar inte vara jag just nu...
Sover hos Isak inatt igen, imorn följer han med till mig.