YOU CAN'T RUN FOREVER
Nu börjar det bli mörkt och lite skrämmande. Allt är tyst, alla sover och lägenheter knäpper.
Så jag tänker om. Jag tänker; ja, det är mörkt och saker låter. Men det som låter är elementen, kylskåpet som knäpper, bilar på vägen utanför, toan som rinner eller andra saker som har en naturlig förklaring. Vad är det värsta som kan hända? Dörren är låst, och som jag sa; alla sover!
Jag måste övervinna mina rädslor och det enda sättet är att möta dem öga mot öga! Så nu ska jag lägga mig i min mysiga hörna, med en tavla på Kurt Cobain och en gåva till Tom som jag själv målat, och smsa med min älskade stöttande pojkvän! Jag älskar dig så himla mycket, och jag saknar dina trygga kramar om kvällarna, men jag ska klara det här, för jag är stark!
Ensamheten skulle inte vara så illa om man hade någon att dela den med.
Ziggy
Kommentarer
Trackback
