Kent har varit den enda musiken idag, vilket inte gett en positiv inverkan på dagens humör.

Grät och grät och grät, tills jag tillslut la mig i mammas knä och fick känna mig som 7 igen..

Jag saknar verkligen allt det simpla från när man var barn, och det värsta som kunde hända var att man inte fick sin favoritmat, eller inte fick rätt docka på födelsedagen.

När man inte visste vad kärlek och saknad var. När man inte visste vad ångest och svek var..

När allt kunde lösas med en mammakram, eller en pappaklapp på axeln..

puss