jag orkar inte.

allt känns så jävla värdelöst.
kanske inte allt, men sjukt mkt.
det är bara med dig som nånting
känns värt, och jag sabbar det oftast.
jag vill inte känna något som du inte gör.
jag vill ju naturligtvis att du ska känna
samma som jag, men om inte det går
vill jag inte känna något alls.
utöver det vi redan har alltså.
men det lär aldrig bli något eftersom
både du och hon har känslor kvar för
varandra.
det som gör mest ont, är nog att du inte
förstår att det GÖR ont. Det gör skitont.
När du pratar om andra, och berättar vad
ni gör.. Jag vill inte låtsas om det, men
då tränger sig gråten på igen..
Ändå vill jag ha dig vid min sida,
helst så nära det går..

Jag är ledsen om jag varit frånvarande eller så mot mina vänner, eller de jag umgåtts med, men jag mår INTE bra nu.
Jag orkar ingenting. Ändå måste jag hålla igång och försöka göra något, annars kommer jag ju bli totalt apatisk.
Jag vill bara härifrån, jag vill börja om, jag vill må bra och kunna släppa loss, ha någon att kunna förlita sig på när allt är som värst. Nån som inte behöver åka när man behöver dem som mest, och nån som inte har tusen andra människor att ta hand om. Nån som utstrålar trygghet och lugn. Nån som du, som aldrig går att få ensam.

Jag tänker inte be om nån fånig ursäkt för den långa texten,
för det här är min blogg, gillar ni det inte så läs förfan inte då.