OCH NÅNSTANS DÄR SÅ BLEV JAG DEN JAG ÄR NU



Jag har tänkt mycket på "gamla" tider på sistone. Jag kan inte säga att jag haft det jättesvårt, men jag har inte haft det jättelätt alla gånger heller. Jag lever under så konstiga förhållanden och jag har liksom inte vågat vara jag, inte vågat säga vad jag tycker och stå för det. I skolan har jag kunnat och bland mina vänner har det absolut inte varit några problem. Jag vet inte riktigt om ni förstår hur jag menar, men Emelie, du vet väl vad jag menar?
Det jag vill komma till, är väl något i stil med att man måste nog ha vissa motgångar för att inse att man klarar av vissa saker. Att man vågar. Man måste liksom vara lite vilse för att hitta den man är. Det man vill vara och stå för.
Jag är sjutton, snart arton år och den här veckan var första gången någonsin som jag faktiskt sa emot min pappa när jag tyckte han hade fel. Jag tror jag börjar gräva mig upp.

Just nu så renskriver jag min diktanalys till svenskan och småpackar lite. 16:20 kliver jag på bussen mot mormor♥ och i morgon bär det av till Mock, och bästa Danne!♥


Börjar få lite julstämning i kroppen efter att ha inhandlat julens första julklappar!

Kommentarer
Postat av: Ämälie ;)

BRA!! Stolt jag blir över dig, det behövs Verkligen sägas emot där och jepp, jag fattar vad du menar, jag är mer sådär slut i huvudet att jag säger vad jag menar trots att jag vet att det inte kommer bli nå bra utav det, bara för att jag ska bevisa att ja kan :)

2010-12-17 @ 15:20:35
Postat av: Jeppa.

"man måste dö några gånger, innan man kan leva"

Jag tyckte det passade med ett Håkan-citat där, ja.

Leka i mellandagarna? :)

2010-12-19 @ 23:43:58
URL: http://pottfisk.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0